Nubben och jag.

Bestämde mig ikväll för att prova lite nya vägar med cykeln.
Varmt och skönt så jag klädde mig lätt med bara cykelkläderna, skor, handskar, hjälm och solbrillor.
Tryckte dock ner en tunn jacka i fickan bak på tröjan.
Lastade på några välfyllda vattenflaskor.
Gränslade den gula och gled iväg.

Begav mig ut på vägen och hade lätt sidvind snett mot mig men inte så mycket så att det störde.
Ganska lite trafik och bilarna höll gott avstånd när dom passerade så livet lekte och det var riktigt skönt. :-)
Planerna var ett få ihop en 3-4 mil i alla fall.
Efter ca. 1 mil så bestämmde han däruppe att nu får det vara nog med lyckliga liv.
Han började med att skicka ner lite regn och ökade vinden så att det blev kallt, blött och obehagligt.
Bestämde mig att det fick räcka med 1 mil enkel väg så jag stannade och krånglade fram jackan som jag fick på mig.
Styrde kosan tillbaka, ganska välmående i min jacka dock lite blöt om benen och huvudet.
Humöret fortfarande på den positiva sidan, det här var väl inte allt för djävligt ändå.

Då tror jag han däruppe kastade in trumfkortet.
Tänk er en 10 meter bred väg.
Då jag cyklar så rullar mitt hjul på ca. 1,5 cm av den vägen.
På dom 1,5 cm av vägen så låg det en nubb som var ca 6mm lång och 2mm grov.
Vad kan tänkas hända när en stackars cyklist och en lömsk nubb möts ???
Den gick ju såklart rakt genom mitt bakdäck :-(

Så där stog jag på en obefintlig väggren, i regn och blåst, med bilar och lastbilar som passerade hyffsat nära och stänkte vatten på mig och med punkterat bakdäck.
Det sista jag hade kvar av den glada harmoniska känslan jag hade i början försvann med den nubben.
Humöret hade vad man kan säga hamnat på "skitminus".

Var bara att vackert vända cykeln upp ock ner och lös med hjulet, riva ut slangen, dit med en ny och pumpa som en galning så jag fick lite luft i däcket igen.
Samtidigt som allt detta hände så började jag frysa som en hund.
Regnet hade inte avtagit utan snarare ökat.
Så dit med hjulet igen och försöka packa ner allt i diverse väskor och fickor och bege sig tillbaka.
Benen hade stelnat och motivationen hade tagit slut.
Men tillbaka tog jag mig.
Dyblöt, frusen och kolsvart om fingrarna.
Har nog stått 20 minuter i en varm dusch innan jag fick tillbaka lite värme i min stackars kropp.

Men det blev ändå 22 km trots mina motgångar.

Morgondagens mission är att försöka hitta en ny slang alternativt lagningslappar så jag kan repa min befintliga slang.
Har mer extraslangar men glömde tyvärr att ta med dom när jag åkte bort.


Vad får inte en stackars cyklist stå ut med ibland . ;-)